Elvis , Detour, Malmö , February 24th 2017

Pretty self-explanatory
Post Reply
johnfoyle
Posts: 14852
Joined: Wed Jun 04, 2003 4:37 pm
Location: Dublin , Ireland

Elvis , Detour, Malmö , February 24th 2017

Post by johnfoyle »

Who's going?
User avatar
krm
Posts: 1141
Joined: Sun Oct 21, 2007 6:10 am
Location: Sweden Skåne

Re: Elvis , Detour, Malmö , February 24th 2017

Post by krm »

me
User avatar
krm
Posts: 1141
Joined: Sun Oct 21, 2007 6:10 am
Location: Sweden Skåne

Re: Elvis , Detour, Malmö , February 24th 2017

Post by krm »

Interview w EC in the local newspaper Sydsvenskan today.
https://www.sydsvenskan.se/2017-02-19/e ... -varje-dag

Kultur19 februari 2017 12:00
Elvis Costello skriver om sångboken varje dag

Eklektisk? Ordet skapades för Elvis Costello. Sedan 2013 har han jobbat med The Roots, tonsatt texter ur Bob Dylans byrålåda och publicerat sina memoarer. Fast på sistone har han mest skrivit på en musikal. Några av låtarna spelar han i Malmö på fredag.
Håkan Engström

Elvis Costello höll efter två säsonger som programledare för "Spectacle" på att förvandlas till blott och bart en tv-personlighet, men har sedan decennieskiftet återetablerat sig som en vaken och oberäknelig artist. Här har vi någon som gör vad som faller honom in, men gör det med en omsorg och hängivenhet som aldrig förknippats med plötsliga infall.
När han nu turnerar som enmannaorkester gör han det med hela sin digra sångkatalog tillgänglig, men tänker också presentera låtar från sitt senaste och ännu inte offentliggjorda projekt: musikalen "A face in the crowd", baserad på Budd Schulbergs novell. Den filmatiserades av Elia Kazan år 1957, med manus av samme Schulberg och med Andy Griffith i huvudrollen. Vill det sig väl kan den få premiär innan året är slut.
– Såvitt jag kan bedöma flyter arbetet på bra, men processen är en helt annan än jag är van vid och kan överblicka. Genom åren har jag dock varit involverad i ett flertal liknande projekt som allihop lagts ner innan de kommit så här långt. Uppdragsgivare hör av sig och säger "vi vill göra en musikal på det här temat, är det värt att diskutera? Är det sångbart?". Jag har kommit dithän att jag skrivit några sånger och att vi utarbetat några scener, men sedan har luften gått ur alltsammans. Fast den här gången gör vi verkligen framsteg. En del väldigt bra människor är engagerade.
En av dessa är den Pulitzernominerade manusförfattaren Sarah Ruhl, som tillsammans med Costello jobbade på en av dessa föreställningar som skrinlades: en musikal om WHER, en radiostation i Memphis som drevs av enbart kvinnor. I våra trakter är kammaroperan om Jenny Lind som skulle ha satts upp år 2005 mer bekant; på uppdrag av Det Kongelige i Köpenhamn komponerade han tio sånger, men fick sedan skrivkramp och slutförde aldrig arbetet.
I en intervju år 2011 frågade jag honom vad som skulle få honom att ge sig i kast med ett större verk igen. " Just nu känns allt sådant totalt främmande", sade han då. Men det var då.
– Jag har tjugo sånger till musikalen som jag hört olika röster sjunga. Det låter lovande. Men vi behöver mer tid för att orkestrera och öva. Så fungerar det: man testar tillsammans, gruppen upplöses, man gör förbättringar och sedan ses man igen. Det är lite som att göra en film – alla har givna funktioner, men också gemensamt ansvar. Det är mycket man måste komma överens om.
Så där funkar det inte när Costello står på scen, inte med ett band och definitivt inte när han uppträder solo. Då har han själv full kontroll. Hälften av de här låtarna, skrivna för teaterscenen, har han vid olika tillfällen spelat live.

”Jag försöker hitta en vettig balans i showen, vill inte tvinga de nya låtarna på folk, men eftersom de är nya känner jag extra starkt för dem – och det kan smitta.”

– Bara som en försmak. Jag ger förstås en bakgrund till låtarna, några anmärkningar så att publiken fattar kontexten. Jag försöker hitta en vettig balans i showen, vill inte tvinga de nya låtarna på folk, men eftersom de är nya känner jag extra starkt för dem – och det kan smitta. För ett tag sedan spelade jag titellåten, och responsen var otrolig. Du har hört talesättet "It stopped the show"? Denna gjorde det bokstavligen. Publiken applåderade och betedde sig som om det var kvällens slutnummer. Jag fick harkla mig och fråga: "Vill ni höra en äldre låt nu, eller ska vi alla gå hem?".
Han har också fått andra reaktioner, som har mer politiska undertoner. Filmen "A face in the crowd" handlar om en arrogant demagog med svällande ego som manipulerar det amerikanska folk som han samtidigt föraktar.
– Folk har varit snabba med att göra kopplingar till det nuvarande politiska läget i Amerika och ser Elia Kazans film som en profetia, men de begår ett stort misstag om de tror att detta är vad vi skriver om. Likheterna är tillfälligheter. Novellen liksom musikalen handlar om vår tidlösa förmåga att skapa monster. Men, visst: det finns minst ett par monster i världen just nu, och fler lär de bli.
Costello drar en parallell till Bertolt Brechts berättelse om Arturo Ui, skriven i exil och färdigställd 1941.

”Den kan utspela sig i gamla Grekland eller på planeten Mars och framföras som en rymdopera.”

– Den handlar helt uppenbart om Hitler, även om den berättas som en amerikansk gangsterstory. Men man behöver inte känna till Arturo Ui – eller för den delen Hitler – för att berättelsen ska vara giltig. Den kan utspela sig i gamla Grekland eller på planeten Mars och framföras som en rymdopera. Framtid eller historisk tid. Så är det med vår berättelse också. Kan vi förmedla den på ett trovärdigt och intelligent sätt så är den giltig här och nu, men den handlar om mänskliga beteenden och sociala mekanismer snarare än utpekade individer.
Den som hört Costello live förr vet att han ofta gräver djupt i sångkatalogen. Med överraskande val ger han halvt bortglömda låtar ett andra liv. Men vilka vurmar han för mest?
– Låtarna som publiken inte omedelbart känner igen, skulle jag säga. Olika låtar når sina toppar vid olika tillfällen. "The comedians", som jag skrev med Roy Orbison i åtanke, spelar jag nu i originalarret. Det ger en publikrespons som den aldrig fick förr. Jag har också hittat ett nytt sätt att framföra "Everyday I write the book" – inte som i den utgivna versionen, inte som i originalskissen, inte som den ballad den var senast jag spelade i Sverige. Sådant är den här föreställningen jag turnerar med väldigt bra för: här finns ett forum där jag kan dra fram sånger som brukade vara betydelsefulla för mig i ett visst skede och en given kontext, vilken den än är, och göra något nytt med och för dem. Att introducera nya låtar och väcka en reaktion hos publiken är stort, men jag är lika glad om jag kan ge någon känslan av att de upplever något för allra första gången trots att låten har några år på nacken. Omständigheterna ändras hela tiden.
Läs mer:Elvis Costello skriver lysande och upplysande
I hans självbiografi får relationen till hans far, musikern Ross MacManus, ett stort utrymme och framstår som väldigt betydelsefull för hans breda musiksmak och förmåga att absorbera musik. Costello själv blev överraskad när han läste igenom sin egen bok innan den gick till tryckeriet. Också vänner har sagt åt honom att balansen är lite märklig: pappa får stort erkännande, mamma märks knappt.
– Mina föräldrar skildes tidigt, så mamma uppfostrade mig. Hon hörde mer av mina första försök att musicera, men de få upplevelser jag hade med pappa stack ut. De är mer stoff för memoarer. Mina upplevelser med honom på dansställena visade hur musik kunde förvandlas från det mondäna till något magiskt på bara några sekunder. Jag fick en inblick i vad ett framträdande är. Tillfällena var ytterst få – jag skrev nog om vart och ett – men eftersom jag i boken kopplade berättelserna till musik och till sådant jag upplevt ser det ut som om förhållandet till min far hade mycket större inflytande än vad som var fallet.
Costellos allra senaste album är ett grupparbete, där han tillsammans med fyra andra sjungande låtskrivare gjorde musik till en drös av de texter som Bob Dylan spottade ur sig mot slutet av 1960-talet. Har Nobelpristagaren kommenterat utfallet?
– Inte vad jag vet. Vi träffades för ett tag sedan, i samband med en av hans spelningar, men då pratade vi om helt andra saker.

or as our beloved friends at google translate would express it:

Kultur19 February 2017 12:00
Elvis Costello writes on songbook each day

Eclectic? The word was created for Elvis Costello. Since 2013, he has worked with The Roots, set to music texts from Bob Dylan's dresser drawer and published his memoirs. Though lately he has mostly written in a musical. Some of the songs he plays in Malmö on Friday.
Hakan Engstrom

Elvis Costello held after two seasons as host of "Spectacle" turning into mere television personality, but since the decade re-established itself as one awake and unpredictable artist. Here we have someone who does what comes to mind, but do so with care and dedication that has never been associated with sudden whim.
When he now tours as enmannaorkester he does it with all his extensive song catalog available, but also intend to present the songs from his latest and unpublished projects: the musical "A face in the crowd," based on Budd Schulbergs novel. It was filmed by Elia Kazan in 1957, with the screenplay by the same Schulberg and Andy Griffith in the lead role. If things go well, it may have premiered before the year is out.
- As far as I can judge the work flows of good, but the process is completely different than I'm used to and can grasp. Through the years, I have been involved in several similar projects as all of them put down before they got this far. Commissioned in touch and say "we want to do a musical on this theme, it is worth discussing? Is it singable?". I have reached the point that I wrote a few songs and we worked out a few scenes, but then the air has gone out of everything. Though this time we really do progress. Some very good people involved.
One of these is the Pulitzer-nominated writer Sarah Ruhl, who along with Costello worked at one of those performances that were shelved: a musical about wher, a radio station in Memphis run by women only. In our region is the chamber opera about Jenny Lind that would have been set up in 2005, more familiar; on behalf of the Royal Copenhagen he composed ten songs, but then got writer's block and never completed the work.
In an interview in 2011, I asked him what would get him to come to grips with a larger work again. "Right now everything feels such a total stranger," he said then. But that was then.
- I have twenty songs for the musical which I heard different voices singing. That sounds promising. But we need more time to orchestrate and practice. How it works: to test together, the group dissolved, to make improvements and then seen it again. It's a bit like making a movie - all have given functions, but also shared responsibility. There is much we have to agree.
So there it does not work when Costello on stage, not with a ribbon and certainly not when he performs solo. Then he has full control. Half of these songs, written for the stage, he has at various times played live.

"I try to find a sensible balance in the show, do not force the new songs on the people, but because they are new, I feel extra strong for them - and it can infect."

- Only as a foretaste. I of course gives a background to the songs, a few remarks to the audience making context. I try to find a sensible balance in the show, do not force the new songs on the people, but because they are new, I feel extra strong for them - and it can infect. A while ago, I played the title song, and the response was incredible. You've heard the saying "It stopped the show"? This made it literally. The crowd applauded and behaved as if it was the evening's final number. I had to clear his throat me and ask: "Do you hear an old song now, or we'll all go home?".
He has also received other reactions that have more political undertones. The film "A face in the crowd" is about an arrogant demagogue with bulging ego that manipulate the American people that he also despises.
- People have been quick to make connections to the current political situation in America and see the Elia Kazan film that prophecy, but they make a big mistake if they think that this is what we write about. The similarities are coincidental. The short story and the musical is about our timeless ability to create monsters. But, sure: there are at least a couple of monsters in the world right now, and more will they be.
Costello draws a parallel to Bertolt Brecht's story of Arturo Ui, written in exile and completed in 1941.

"It can be played out in ancient Greece or the planet Mars and performed as a space opera."

- It is quite clear about Hitler, even if it is told as an American gangster story. But you do not know the Arturo Ui - or for that matter, Hitler - for the story to be valid. It can be played out in ancient Greece or the planet Mars and performed as a space opera. Future or historical time. So it is with our story too. Can we communicate it in a credible and intelligent way so it is valid here and now, but it's about human behavior and social mechanisms rather than the designated individuals.
Whoever heard Costello formerly know he often digs deep into the song catalog. With surprising choice, he gives half-forgotten songs a second life. But what a passion he most?
- The songs that the audience does not immediately recognize, I would say. Different songs reach their peaks at different times. "The comedians", which I wrote with Roy Orbison in mind, I play now in originalarret. It provides a public response that it never had before. I have also found new ways to present "Everyday I Write The Book" - not like in the release version, not the original sketch, not as the ballad that was the last time I played in Sweden. Such is this show, I tour with very good: This is a forum where I can pull up songs that used to be important to me at a certain stage and a given context, whatever it is, and do something new with and for them . To introduce new songs and bring a reaction of the audience is great, but I'm just as happy if I give any feeling of experiencing something for the first time even though the song is quite old. Circumstances change all the time.
Read more: Elvis Costello writes brilliant and enlightening
In his autobiography get the relationship with his father, the musician Ross MacManus, a large space and emerge as significant for his broad musical taste and ability to absorb music. Costello himself was surprised when he read through his own book before it went to the printers. Even friends have told him that the balance is a little strange: Dad get great recognition, Mom is barely noticeable.
- My parents divorced early, so the mother raised me. She heard more of my first attempt to make music, but the few experiences I had with my father stuck out. They are more the stuff of memoirs. My experiences with him on the dance halls showed how music could be transformed from the mundane into something magical in just seconds. I got a glimpse of what the performance is. The occasions were very few - I wrote enough about each one - but since I was in the book related stories to the music and the things I experienced it looks as if the relationship with my father had much greater influence than was the case.
Costello's latest album is a team work, where he along with four other singing songwriter did the music for a bunch of texts for Bob Dylan spat out towards the end of the 1960s. Nobel laureate commented on the outcome?
- Not that I know of. We met a while ago, during one of his gigs, but then we talked about completely different things.
User avatar
supplydavid
Posts: 214
Joined: Wed Feb 10, 2010 8:43 am

Re: Elvis , Detour, Malmö , February 24th 2017

Post by supplydavid »

I plan to make it to the show, flying to Copenhagen and train, any suggestions for record shops to visit? Stilla little early but of course this is the 40th anniversary of MAIT my introduction to Elvis. My 8th "country" to see Elvis and the 78th show, not a stalker its just over a 2 / year average!

David
User avatar
krm
Posts: 1141
Joined: Sun Oct 21, 2007 6:10 am
Location: Sweden Skåne

Re: Elvis , Detour, Malmö , February 24th 2017

Post by krm »

supplydavid wrote:I plan to make it to the show, flying to Copenhagen and train, any suggestions for record shops to visit? Stilla little early but of course this is the 40th anniversary of MAIT my introduction to Elvis. My 8th "country" to see Elvis and the 78th show, not a stalker its just over a 2 / year average!

David
Hi David,
see PM forlist of recordshop
User avatar
VonOfterdingen
Posts: 462
Joined: Sun Feb 08, 2004 3:28 pm
Location: Copenhagen, Denmark

Re: Elvis , Detour, Malmö , February 24th 2017

Post by VonOfterdingen »

Sound Station on Gammel Kongevej 94 is good for vinyl. There is also Route 66 on Fælledvej 3 but I haven't been there yet.
supplydavid wrote:I plan to make it to the show, flying to Copenhagen and train, any suggestions for record shops to visit? Stilla little early but of course this is the 40th anniversary of MAIT my introduction to Elvis. My 8th "country" to see Elvis and the 78th show, not a stalker its just over a 2 / year average!

David
I'm not buying my share of souvenirs
johnfoyle
Posts: 14852
Joined: Wed Jun 04, 2003 4:37 pm
Location: Dublin , Ireland

Re: Elvis , Detour, Malmö , February 24th 2017

Post by johnfoyle »

Enjoy!
User avatar
supplydavid
Posts: 214
Joined: Wed Feb 10, 2010 8:43 am

Re: Elvis , Detour, Malmö , February 24th 2017

Post by supplydavid »

Malmo Feb 24
01. Watch you step
02. Accidents Will Happen
03. Church Underground
04. Poisoned Rose
05. Everyday I Write The Book
06. Viceroy's Row
07. Shipbuilding Everyday
08. Deep Dark Truthful Mirrorr
09. Still
10. A Face In The Crowd
11. Walkin' My Baby Back Home
12. Beyond Belief
13. Ghost Train
14. Cannot read my writing!! Looks like Isabel Tears?
15. Veronica
Encore 1
16. Blood & Hot Sauce
17. No Man's Woman
18. Alison no mic
TV Encore
19. Less than zero
20. Pump it up
Encore 2
21.45
22.Almost Blue
23.Vitajax
24. Jimmie Standing In The Rain - including Brother, Can You Spare A Dime?
25. PLU
Encore 3
26. I want to vanish
27. I Can't Stand Up For Falling Down

set list, Elvis was in good form with quite a few references to the current political situation in the USA including the wall, the Swedish "terrorist attacks" . He signed for the 3 of us who braved the cold after the show.
User avatar
krm
Posts: 1141
Joined: Sun Oct 21, 2007 6:10 am
Location: Sweden Skåne

Re: Elvis , Detour, Malmö , February 24th 2017

Post by krm »

No 14 is a new song. We agreed on calling it Isobels Tears.
sweetest punch
Posts: 5962
Joined: Sat Apr 03, 2004 5:49 am
Location: Belgium

Re: Elvis , Detour, Malmö , February 24th 2017

Post by sweetest punch »

http://www.expressen.se/kvp/noje/elvis- ... v-i-malmo/

Elvis Costello på högvarv i Malmö

Det är nu 40 år sedan Elvis Costello dök upp som den coolaste, smartaste men också den mest arroganta solisten på Englands pub- och punk-scen.
Sen dess har han fortsatt söka sig mot nya intryck från pubrock och powerpop över country, folk och soul till klassiskt och jazz.


Just nu jobbar han med en musikal. Men i grunden finns den unga hetlevrade popsmeden med rötter i 50-talet och en energi som bara den brittiska punken varit i närheten av. När han så anländer till Malmö Live, 39 år efter sin första konsert med The Attractions på Dad´s Dancehall, Föreningsgatan 54 i samma stad, har han närmare 45 års historia att presentera på 2,5 timme (om vi räknar in hans första band, pubrockiga Flip City).
Ensam på scenen med en flygel, sex gitarrer och en ukulele. Endast de olika hattarna och byte av glasögon signalerar byte av musikalisk identitet. Det blir som en kabaréuppsättning av Costellos liv och en hyllning till sina rötter, mamma och pappa McManus som gav honom chansen att på ett naturligt sätt glida in popens värld.
Pappa Ross McManus var sångare i cover- och dansbandet Joe Loss Orchestra, mamma Lillian var chef för Selfridges skivavdelning vid Marble Arch. Redan där fanns en musikskatt att bygga vidare på. Samtidigt kan den pågående soloturnén, Detour, ses som en PR-turné för Costellos självbiografi. "Här har ni mitt liv".

Tidiga popklassiker

En föreställning där vi får möta släkt och vänner som inspirerat till flera av hans låtar. Vi får uppleva Elvis Costello, 62, som argsint new wave-sångare samtidigt som han plötsligt slår om till den politiskt medvetna estradören vid flygeln. Inget är omöjligt för denna egensinniga artist som aldrig valt den gyllene medelvägen till framgång.
Redan i inledningen får vi tidiga popklassiker som Accident will happen, Everyday I write the book och lågmälda mästerverket Shipbuiling. Vokalt är Elvis i lika god form som under det sena 70-talet då han spottade ur sig hit-låtar och utmanade tidens punk och new wave-band med att alltid gå lite utanför ramarna.
Hans image var retro och 50-tal. Tänk Roy Orbison och Buddy Holly, men uppvuxna på brittisk pubrock. Han hyllar sin pappa som gick från rollen som Sinatra-crooner till flower power-artist och charmade Blackpools kasinogäster med låtar som "If I had a hammer" som vi får se i ett underbart filmklipp via den tjock-tv som bildar kuliss.

Veronica populär

Mest applåder fick powerpoppiga Veronica – fortfarande förförisk – en utmärkt version vid flygeln av Blood & Hot Sauce, där Elvis tonar fram som en mer hårdför och brutal Randy Newman. När det drar ihop sig till extranummer bjuds vi på Pump it up, Elvis med en distad Fender Jazzmaster, lika explosiv och kaxig som på 70-talet.
No mans woman är ren countrysoul. Alison presenteras i helt opluggad lägereldsversion, utan mickar och el, nu som en del av salongen.
"45" är en hyllning till mamma Lillian och de första popsinglar som Elvis, då Declan McManus, fick med modersmjölken. Nick Lowe brukar avsluta sina konserter med Alison, och som tack för allt gör Costello sin tolkning av Lowes (What´s so funny ´bout) Peace, Love and Understanding.
Den jublande Malmöpubliken får ytterligare ett bevis på Costellos känsla för den amerikanska Söderns countrysoul. Tack för en superkväll, Elvis!

ELVIS COSTELLO
Vem? Elvis Costello, egentligen Declan Patrick McManus, född 1954 i London, är en brittisk sångare, låtskrivare och gitarrist. Han är bland annat känd för att han ofta byter musikstil obehindrat.
Var? Malmö Live i Malmö
Vad? Fyra getingar

---------------------------
Google translation:

Elvis Costello booming in Malmo

It is now 40 years ago Elvis Costello emerged as the coolest, smartest, but also the most arrogant soloist on England's pubs and punk scene.
Since then he has continued to seek new impressions from the pub rock and power pop of country, folk and soul to classical and jazz.


Right now he works with a musical. But basically there is the young hotheads pop runner with roots in the 50th century and an energy that only the British punk was near. When he arrives in Malmo Live, 39 years after his first concert with The Attractions on Dad's Dancehall, Föreningsgatan 54 in the same city, he has nearly 45 years of history to present at 2.5 hours (if we include his first band , pubrockiga Flip City).
Alone on stage with a grand piano, six guitars and a ukulele. Only the different hats and replacement of eyeglasses signals the change of musical identity. It becomes like a cabaret set of Costello's life and a tribute to its roots, mom and dad McManus gave him the chance to naturally slide into pop music world.
Daddy Ross McManus was the lead singer of cover- and dance band Joe Loss Orchestra, mother Lillian was director of Selfridges department record at Marble Arch. Already there was a musical treasure to build on. Meanwhile, the ongoing solo tour, Detour, seen as a promotional tour for Costello's autobiography. "Here you have my life."

Early pop classic

A show where we get to meet friends and family who inspired many of his songs. We get to experience Elvis Costello, 62, irascible new wave singer while he suddenly turns into the politically conscious bandstand pennies at the piano. Nothing is impossible for this headstrong artist who never chosen the middle way to success.
Already in the introduction, we get early pop classics as Accident will happen, Everyday I write the book, and low-key masterpiece Shipbuiling. Vocal Elvis is in as good a shape as in the late 70s when he spat out the hit-songs and challenged the future of punk and new wave bands to always go a little outside the box.
His image was retro and 50's. Think Roy Orbison and Buddy Holly, but grew up in the British pub rock. He pays tribute to his father, who went from the role of Sinatra crooner to the flower power performer and charmed Blackpool's casino guests with songs like "If I had a hammer" as we'll see in a wonderful movie clips through the thick televisions that form the backdrop.

Veronica popular

Most applause got power pop Veronica - still seductive - an excellent version of the wing of the Blood & Hot Sauce, Elvis emerges as a more hard and brutal Randy Newman. When it is time for the encore we are invited to Pump It Up, Elvis with a distorted Fender Jazzmaster, equally explosive and cocky as in the 70s.
No man's woman is pure country soul. Alison presented in completely opluggad campfire version without pickups and electricity, now as part of the salon.
"45" is a tribute to the mother Lillian and the first pop singles like Elvis, then Declan McManus, made with milk. Nick Lowe usually end their concerts with Alison, and thanks for all makes Costello's interpretation of Lowes (What's so funny'bout) Peace, Love and Understanding.
The jubilant Malmö audience gets further proof of Costello's feeling for the South American country's soul. Thanks for a super evening, Elvis!
 
ELVIS COSTELLO
Who? Elvis Costello really Declan Patrick McManus, born in 1954 in London, is a British singer, songwriter and guitarist. He is also known for his often change music freely.
Where? Live Malmo in Malmo
What? Four wasps
Since you put me down, it seems i've been very gloomy. You may laugh but pretty girls look right through me.
User avatar
krm
Posts: 1141
Joined: Sun Oct 21, 2007 6:10 am
Location: Sweden Skåne

Re: Elvis , Detour, Malmö , February 24th 2017

Post by krm »

https://www.sydsvenskan.se/2017-02-24/c ... oftast-hem

Elvis Costello
KONSERT · ROCK. Malmö Live 24/2.
Med en gigantisk tv-­möbel på scenen och en nyskriven självbiografi att fiska upp skrönor och hågkomster ur var förutsättningarna för en konsertkväll med Elvis Costello som värd de nästan allra bästa. Han tog sig an rollen som underhållare med bravur, alltid med ett ess i ärmen och ett mångtydigt skämt i mungipan. Lätt att umgås med men inte alltför lätt att läsa av.
Årets show är lite mer multimedia än vad som är brukligt när en ensam singer-songwriter på scen, med bilder som ibland kommenterade låtarna och ibland bara var uppfriskande bisarra. Denssa bonusinslag funkade fint, men när det gäller det viktigaste – framförandet av själva låtarna - har Costello haft bättre kvällar. Till och från under den drygt två timmar långa showen satt jag och längtade efter en extra musiker, som kunde frigöra Elvis och låta honom koncentrera sig på sången och sina berättelser.
Turnén heter "Detour", vilket utöver alla tänkbara ordlekar betyder "omvägar". När Costello i de första låtarna attackerade gitarren med sina små cementhänder – hans eget, självironiska uttryck – gick han då rakt inga omvägar; här var det mer som om han plöjde rätt genom skogen. I gengäld krånglade han i förnyelsens till ett par låtar och stoppade det givna melodiska flödet. "Shipbuilding" fick ta stryk. Och "Everyday I write the book" som dub? Kul idé. Nästa?
Men det tog sig. Med en försiktigare inramning utrkristalliserades något väldigt skarpt i "Ghost ships", ett gammalt singelspår som tidigare mest låtit stökig. "Beyond belief" fick också en ny sorts liv i en nedtonad, fast obrutet nervig tappning.
Vid flygeln tog han sig an den rytmiskt rörliga "Deep dark truthful mirror", en svårspelad låt där han tappade gunget men kompenserade med temperament och ren vilja. Ja, det finns en anledning till att Allen Toussaint fick spela den i studion.
Men också här tog det sig. Kvällens kanske vackraste ögonblick kom i "Still", med snillrika modulationer i ett flöde som trots smidigheten får en att höja på ögonbrynen och le. Elvis spelade med finess. Sjöng grant gjorde han också. Han följde upp med titelsången till den musikal han jobbar med, "Face in the crowd". Det var ett magnifikt framförande, där skojaren som för ordet i sången blev begriplig. Costello sjöng med passion, utan att tappa nyanserna.
Några av de mer svårsjungna låtarna hade han annars problem med denna kväll. I "Almost blue" tog han sig så mycket vatten över huvudet att han måste ha sett korallrevet. I jazzbluesiga "Poisoned rose" körde han lite bulldozer. Men så gjorde han "Alison" utan mikrofon, vid scenkanten, och allt verkade så enkelt. Rak kommunikation, stora känslor, inga spärrar.

"English"
Elvis Costello
· ROCK CONCERT. Malmö Live 24/2.
With a giant TV stand on the stage and a newly written autobiography to fish tales and reminiscences of the conditions for a concert evening with Elvis Costello hosted the almost best. He took on the role of entertainers with verve, always with an ace in the sleeve and an ambiguous jokes in the corner of his mouth. Easy to hang out with but not too easy to read.
This year's show is a little more multimedia than is customary when a solo singer-songwriter on stage, with images that sometimes commented on the songs and sometimes just bizarre was refreshing. Denssa bonus feature worked well, but when it comes to the most important - the performance of the actual songs - Costello has had better nights. To and from during the over two-hour long show, I sat and longed for an extra musicians, who could free Elvis and let him concentrate on the vocals and their stories.
The tour is called "Detour", which in addition to all the possible puns means "detours". When Costello of the first songs attacked the guitar with its small cement hands - his own, self-mocking expression - he turned straight no detours; This was more like he plowed right through the forest. In return, he floundered in the renewal of a couple of songs and stopped the given melodic flow. "Shipbuilding" had to take a beating. And "Everyday I Write The Book" as dub? Fun idea. Next?
But it took. With conservative framing utrkristalliserades something very sharp in the "ghost ships", an old single tracks previously most sounded messy. "Beyond Belief" also got a new kind of life in a toned, firm unbroken nervy bottling.
At the wing, he accepted the rhythmically moving "Deep dark truthful mirror", a severe played song in which he dropped get into the groove but compensated with temperament and pure will. Yes, there is a reason that Allen Toussaint got to play it in the studio.
But here it rallied. The evening's most beautiful moments came in the "Still", with ingenious modulations in a flow that despite the flexibility allowed one to raise eyebrows and smile. Elvis played with finesse. Sang word he did. He followed up with the title song of the musicals he works with, "Face in the crowd." It was a magnificent performance, where the trickster as for the word in the song was understandable. Costello sang with passion, without losing the nuances.
Some of the more difficult sung the songs he had otherwise trouble this evening. In "Almost Blue", he took so much water over his head that he must have seen the coral reef. In jazzbluesiga "Poisoned rose" he drove low bulldozer. But he did "Alison" without a microphone, at the edge of the stage, and everything seemed so simple. Direct communication, great emotion, no barriers.
User avatar
krm
Posts: 1141
Joined: Sun Oct 21, 2007 6:10 am
Location: Sweden Skåne

Re: Elvis , Detour, Malmö , February 24th 2017

Post by krm »

http://www.ystadsallehanda.se/kultur-o- ... g-i-malmo/
http://www.trelleborgsallehanda.se/kult ... g-i-malmo/

Elvis Costello var både nostalgisk och framåtblickande på samma gång. Med en urstark låtkatalog i kappsäcken klarade han sig utmärkt helt på egen hand.
I fonden en kuliss i form av en tv-apparat modell 50-tal. Till vänster (från publiken sett) en liten flygel, i mitten en ensam mikrofon och till höger en blå stol, en golvlampa och en megafon i plåt. Gamla musikvideor ur en lång och framgångsrik karriär vevas på tv-skärmen före konserten. Det skulle vara lätt att få intrycket att Elvis Costello är ute på en nostalgisk greatest hits-turné.

De som befarat att de skulle få se en framgångsdäst 63-åring göra trötta coverversioner på sig själv måste ha blivit glatt överraskade. Costello gör inget bokslut. Han är bara ute på en liten avstickare – en detour – helt på egen hand.

Visserligen berättar han om sin karriär, sina föräldrar och sin farfar och spelar låtar som hämtat inspiration ur händelser i det förflutna med gamla svartvita bilder i bakgrunden. Men det går inte att skönja några tecken på att det kreativa flödet hos Costello har börjat sina.

Han gör energiska versioner av gamla klassiker som ”Accidents Will Happen” och ”Less Than Zero” (den sistnämnda stående inne i tv-kulissen). Sittande vid flygeln sjunger ömsom innerligt, ömsom hett passionerat. Dessutom bjuder han på flera helt nya, starka låtar från en kommande musikal baserad på Elia Kazans film A Face in the Crowd.

Hela konceptet är genomarbetat men lämnar ändå utrymme för plötsliga infall och ändringar i setlistan. Som när Costello rycker kabeln ur en av sina många, läckra gitarrer och gör en helt oförstärkt version av ”Alison” medan han strosar fram och tillbaka längst fram på scenkanten och publiken andäktigt lyssnar.

Desto ljudligare respons får han på de historier han berättar mellan låtarna. Som den om hur han som 17-åring blev lurad av organisten i sin pappas band och gick upp på scen med en helt felstämd gitarr och därför fick ”mima” gitarrspel under hela spelningen.

Den hjärteknipande berättelsen om hans farfar lockar däremot inte till skratt men bildar tillsammans med ”Jimmie Standing in the Rain” en av den två timmar långa konsertens starkaste inslag.

swenglish:
Elvis Costello was both nostalgic and forward at the same time. With a very strong låtkatalog in his suitcase, he survived great all on their own.
In the background a backdrop in the form of a television model 50. To the left (seen from the audience) a small grand piano, in the middle a single microphone and to the right a blue chair, a floor lamp and a megaphone in the plate. Old music videos from a long and successful career cranked on the television screen before the concert. It would be easy to get the impression that Elvis Costello is out on a nostalgic greatest hits tour.

Those who feared that they would see a framgångsdäst 63-year-old doing weary cover versions of himself must have been pleasantly surprised. Costello makes no statements. He's just out for a little detour - a detour - all on their own.

Admittedly, he talks about his career, his parents and his grandfather and play songs that inspired the events of the past with old black and white pictures in the background. But it is not possible to discern any sign that the creative flow of Costello has begun his.

He makes energetic versions of old classics like "Accidents Will Happen" and "Less Than Zero" (the latter standing inside the TV backdrop). Seated at the piano singing sometimes sincerely, sometimes hot passion. In addition, he offers several new, strong songs from an upcoming musical based on the Elia Kazan film A Face in the Crowd.

The whole concept is worked through but still leaves room for the whims and changes in the setlist. Like when Costello pulls the cable from one of their many delicious guitars and make a completely unamplified version of "Alison" while he was strolling back and forth in front of the edge of the stage and the audience listens attentively.

The louder response he gets on the stories he tells between songs. As to how he was age 17, was fooled by the organist in his father's band and went up on stage with a completely felstämd guitar and therefore had to "mime" guitar playing throughout the show.

The heartbreaking story of his grandfather attracts does not laugh but together with "Jimmie Standing In The Rain" one of the two-hour concert's strongest feature.
charliestumpy
Posts: 710
Joined: Thu Jan 06, 2005 7:33 am

Re: Elvis , Detour, Malmö , February 24th 2017

Post by charliestumpy »

'Isobel's Tears' - 1st play ... lovely ...

https://www.youtube.com/watch?v=9DZ73e3MJXY
'Sometimes via the senses, mostly in the mind (or pocket)'.
charliestumpy
Posts: 710
Joined: Thu Jan 06, 2005 7:33 am

Re: Elvis , Detour, Malmö , February 24th 2017

Post by charliestumpy »

... thanks for that - now all we need to 'hear' is 'A town called riddle' from last year twice please ...
'Sometimes via the senses, mostly in the mind (or pocket)'.
User avatar
Man out of Time
Posts: 1827
Joined: Fri Jul 06, 2007 8:15 am
Location: just off the coast of Europe
Contact:

Re: Elvis , Detour, Malmö , February 24th 2017

Post by Man out of Time »

A Danish review of this concert by Thomas Treo from Ekstra Bladet, published on 24 February.

" Elvis lever og har det godt
Før Costello indtager Danmark, serverede kapaciteten engageret solokoncert i Malmø

Elvis Costello, Malmö Live Konserthus, fredag 24. februar

Ekstra Bladet 4 stars (out of 6) Audience score: 4.3 stars (out of 6)

MALMØ (Ekstra Bladet): Elvis Costello skæver ud på publikum gennem brillerne og spørger smilende:

- Hvad siger I til at høre en fra mit flamencoalbum?

Det er en af de eneste genrer, han endnu ikke har kastet sig over, men det er da immervæk blevet til pop, country, reggae, soul, folk, klassisk, punk, jazz og rock’n’roll gennem en lang virkelysten karriere.

Fredag var det dog det omrejsende musikleksikons evner som sangskriver, der var i centrum, da han klædte Malmøs prangende koncerthus før en mindre danmarksturné.

Gennem 135 minutter spillede Costello hele 26 numre tilsat smittende entusiasme og flintrende fandenivoldskhed. Det var en imponerende solopræstation, men ikke ubetinget vellykket.

Uden mikrofon
Englænderens intense engagement har en uheldig tendens til at kamme over i uforløste frådeudbrud, der i nogen grad vandaliserer hans sange, men det er på den anden side den snerrende rastløshed, der gør Declan Patrick MacManus til Elvis den Anden.

Temperamentet blev imidlertid holdt i skak på en skøn pianoudgave af ’Deep Dark Truthful Mirror’, men den 62-årige veteran benyttede ellers fortrinsvis et arsenal af guitarer.

Han sang en bedårende ’Alison’ stående helt ude på scenekanten uden mikrofon, og hans særprægede hvæs af en vokal havde det forbavsende godt. Den har ellers været ude for lidt af hvert.

Mellem numrene var han en vittig og vedkommende anekdotefortæller, der kredsede en hel del om sin familie og opvækst i et musikhjem i Liverpool.

Rørende nænsom
Soloformatet har naturligvis sine begrænsninger, men ved hjælp af støvede fotos på en lille, hyggelig storskærm og sit brede repertoire formåede Costello dygtigt at variere aftenens forløb.

Han slog gnister under en meget elektrisk ’Pump It Up’ og var rørende nænsom gennem en bristefærdig version af ’Almost Blue’.

Costello modtog folkets bragende hyldest, mens han vaklede pudsigt rundt på scenen som en beruset tyrefægter, og så greb han ellers ud efter en af sine seksstrengede og gav endnu et ekstranummer og endnu et ekstranummer.

Der var glimrende nye sange, sågar en flot evergreen fra Broadway og mod slut spillede han ’(What’s So Funny ’Bout) Peace, Love and Understanding’ som om, han mente det.

Costello mente ikke det med flamencoen, men hvis han ville, så kunne han utvivlsomt lære at mestre den stilart på en weekend."

The review also includes a partial setlist, which describes most of the new songs (E.g. A Face In The Crowd) as "nyt nummer" - ie "new number".

The review in "English" via Google Translate:

"Elvis is alive and well

Before Costello occupies Denmark, served capacities engaged solo concert in Malmo

MALMØ (Ekstra Bladet): Elvis Costello skives out at the audience through his glasses and asks smiling:

- What say you to hear from my flamenco album?

It is one of the only genres, he has not yet embarked upon, but it is, after all, been to the pop, country, reggae, soul, folk, classical, punk, jazz and rock'n'roll through a long work incentives career.

Friday was however the traveling musikleksikons skills as a songwriter who was at the center when he undressed Malmö flashy concert before a minor Denmark tour.

Through 135 minutes played Costello all 26 tracks added infectious enthusiasm and flint rendering recklessness. It was an impressive solo performance, but not necessarily successful.

Without microphone
Englishman's intense involvement has an unfortunate tendency to overblown in undelivered frådeudbrud, to some extent vandalize his songs, but it's on the other side the snarling restlessness that makes Declan Patrick MacManus Elvis II.

Tempers were however kept in check on a beautiful piano version of 'Deep Dark Truthful Mirror', but the 62-year-old veteran took else preferably an arsenal of guitars.

He sang an adorable 'Alison' standing on the very edge of the stage without a microphone, and his distinctive hiss of a vocal had it amazingly well. It has otherwise been out for a little of everything.

Between numbers, he was a witty and relevant raconteur which revolved a lot about his family and growing up in a musical home in Liverpool.

Touching gentle
Solo format obviously has its limitations, but through dusty photos on a small, cozy big screen and its wide repertoire managed Costello ably varying events of the evening.

He struck sparks during a very electric 'Pump It Up' and was touching gently through a bursting version of 'Almost Blue'.

Costello received the people's resounding tribute while he wavered curiously around the stage like a drunken bullfighter and then he grabbed else out after one of his six-string and even gave an encore and yet another encore.

There was excellent new songs, even a nice evergreen from Broadway and towards the end he played '(What's So Funny' Bout) Peace, Love and Understanding 'as if he meant it.

Costello did not believe it with flamenco, but if he wanted to, he could certainly learn to master the style of a weekend."

MOOT
Post Reply